Keckan

Jag lade mig för att läsa min spännande bok innan men som vanligt så somnade jag. Vilken dröm jag hade, måste berätta om det. (Intresseklubben antecknar febrilt)

Jag drömde att jag hade legat och sovit på dagen och vaknar av att jag knappt ser någonting och är väldigt groggy. Jag staplar ut i hallen och känner att jag inte låst dörren. (jag är väldigt noga med att alltid ha dörren låst när jag är hemma) Då ser jag att mina nya köksmöbler är borta och ersatta med några gamla, fula som inte ens matchar varann. I vardsrummet är soffan och fotöljen borta och på nåt jäkla vis är sängen också försvunnen och ersatt med min gamla. Jag får panik och springer ner för jag anar att det är min granne som stulit allt. I drömmen är min granne den kända Nadya Suleman, kvinnan som fick åttlingar och hon har drogat mig och tagit mina möbler. Och mycket riktigt, ute på gräsmattan sitter en ung släkting till henne och sågar isär mina köksmöbler. Nadya står bara där och småler och ser helt nöjd ut. Jag skriker på henne att hon inte kan göra så här, det är ju mina saker. Hon bara ler mot mig och säger: Det är väl inte så farligt. (Känner ni frustationen?) Jag får panik och börjar slå henne i anskiktet och på kroppen. Hon bara småler , klappar mig på kinden och säger att hon behöver ju de här sakerna. Jag skriker att det är olagligt det hon gör men hon bara skakar på huvudet. Hon erkänner dock att hon drogat mig och att hon har mina saker men det är helt okej, det är ju synd om henne. Innan jag vaknar minns jag att det sista jag gör är att jag säger till henne att de två sötaste barnen ska från och med bo hos mig tills jag får tillbaka mina möbler.
Paniken och frustationen fanns kvar när jag vaknade. Jag var så arg på henne och för att hon inte fattade att hon gjort fel.

Så, summan av kardemumman, tar ni mina möbler, tar jag era barn. De sötaste i alla fall!


Kom på att jag måste kolla om dörren är låst.