Keckan

Jag har många gånger fått höra att jag ibland är för snäll. Att jag tänker för mycket på andras känslor  än mina egna. Och ibland har de rätt. Som nu. Jag blev skitarg. Allt som jag stoppat undan och försökt komma över bara spolades upp igen. Du rev bara upp massa sår. Jag blev förvirrad och undrade vad allt detta kom ifrån. Jag blev glad men på samma gång snurrade huvudet och jag blev kall inombords och tänkte att nej..han menar det inte fattar du väl. Lyssna inte!
Jag vet att jag säger att det är lugnt. Fylleprat ska man väl aldrig ta på allvar. Jag skulle bara vilja skrika rakt ut hur jag egentligen känner och tycker. Jag blir arg på mig själv för att jag inte säger det till dig. Men då tänker jag att du kanske blir sårad. Utan jag sitter efteråt och ältar vad jag egentligen ville ha sagt. Jag blir så arg på mig själv. Varför kan jag inte bara säga som det är?! DU SÅRAR!