Keckan

Jaha..då har  man haft en weekend på kusten..den västra för att vara exakt. Det va skönt att komma bort lite även om det va nära något jobbigt. Men att träffa L va skönt. På fredagen drack vi "lite" vin och annat och käkade pizza och satt mest och tjötade och kollade gamla kort..haha. Jag fick lite annat att tänka på inför mötet på lördagen. Jag hade så ont i magen på natten att jag knappt kunde sova. Detta är ju en människa jag känner men jag var väl mest orlig flr hur jag skulle reagera. Och när jag såg honom bubblade bara alla känslor upp igen. Det va kul att träffa honom även om jag inte hade en aning om hur jag skulle bete mig. Med känslor som kärlek, bitterhet, ömhet, ilska var det inte lätt att hålla sig "normal". Blev påmind om och om igen varför jag fallit för honom...han sätt att få mig att skratta och må bra..hans ögon..han leende, hans kropp..hans söta sätt när han inser han är osäker på nåt eller har fel..hans generositet... hans ....ja hela jävla han.  

Det känns jobbigt att veta att det bästa i mitt liv redan har hänt och jag mist det. Vad gör  man när man förlorar sitt livs kärlek? Den man va menad att va med..den man va redo att göra om sitt liv för. Hur går man vidare? Hur kommer man över sånt?Allt är tomt nu..så oerhört tomt. En konstig tomhet. Jag har inte varit mig själv idag känner jag. Har mest gått i nån egen värld och tänkt. Jag vet inte vad jag ska göra nu. Att knappt få säga hur man känner för en människa och sen ska man helt plötsligt säga hej då. Men du vet nu!
Nu har jag inte vunnit en vän..jag har förlorat min kärlek.

Godnatt

Ps: Tack L &J för att ni tagit hand om mig i helgen. Love you! Ds