Keckan

Ni vet hur vissa datum fastnar i huvudet. Datum då något hemskt hänt eller man förlorat någon nära. Idag är det 10 år sen massakern på Columbine High school i Colorado hände och det var det första jag tänkte på när jag vaknade i morse. Jag kände ingen som var med om det men jag bodde i USA då och minns allt som om det var igår. Känns kanske fånigt att jag känner så starkt för detta men jag minns att jag var livrädd ibland när jag skulle lämna mina au pair barn i skolan. Det var extra säkerhet på skolan ett tag framöver när man skulle lämna och hämta barnen även om det var en småskola och vi var i en helt annan stat. Man var rädd ibland när man var i mataffären eller på posten för man trodde det kunde hända där också.
Idag går "mina barn" på high school och detta kan mycket väl hända på deras skola. Jag minns att jag satt och tittade på tv i timmar och följde allt som hände på Columbine. Jag läste om det i tidningarna varje dag och jag ska vara ärlig, jag tjöt som en gris. Chris som då bara var 7 år kom och frågade mig: Varför sköt de sina vänner? Varför gjorde de så där? Mina värdföräldrar hade sagt att Chris inte fick titta på tv eller läsa i några tidningar men han hade lyckats hitta en tidning och läst om alltihopa. Jag visste inte vad jag skulle svara på hans frågor.
Bilden som etsats sig fast i bakhuvudet på mig är bilden av " the boy in the window". De visade klippet på honom om och om igen på tv och jag kan fortfarande inte hålla tårarna borta när jag ser det idag. Han är det första som kommer fram i minnet när jag hör om massakern på skolan. Jag tänker mest på C&C idag och hoppas att detta inte kommer hända på deras skola eller någon skola överhuvudtaget!

Ganska deppigt inlägg men jag var tvungen att skriva av mig lite minnen.